Undersökande studie för tv - en motsättning?

Nu har Paul haft hela julen på sig att fundera. Mellan julbak och klapputdelning, släkttrams och tågförseningar. Så är tänker han nu:

"Jag vill i tv-filmen se om jag kan göra en realistisk skildring av Emmy och hennes familjs arbete på fabriken. Jag vill återge livet i fabriken. och se vad det blir. Det blir en utmaning att skapa en realistisk skildring (till skilnad från poetisk) och behålla publikens fokus och intresse, att utan voice väcka funderingar och berätta en historia. Vilken är historien? "Så här spenderar dessa människor sina 40 arbetstimmar"?.  Eftersom man inte kommer att förstå produktionen och problemen de löser och man kommer inte heller få lära känna dem så är jag lämnad med att återskapa den känsla, stämning, tempo som jag upplevde när jag var där/ filmade in. Känner mig osäker på om detta kommer att fungera, men måste testa det fullt ut för att veta det. Det jag däremot vet är att om jag tar in Emmys voice så kommer det att  ge jättemycket och förtydliga både tematiken och relationerna. Men jag hittar ingen lockande form för den och även då den ger mycket, så tar den också mycket fokus från "här och nu".


Det gäller att vara lite taktisk här också, och det har Paul alltid haft svårt för. Han tycker att det är så himla jobbigt att vara övertygad  innan han vet vad det kommer att bli, men om han vill ha Svt med sig så måste han sälja in idén innan den är klar. Och han måste ha gott självförtroende den dagen för att övertyga dem att en "lära-känna-voice" inte behövs.

En märklig lycka

Vad är det för en märklig lycka som infinner sig hos Paul då han tittar på sina filmade bilder?  Bilder som visar stora groteska maskiner som fräser eld, som stönar och stånkar, som tvingar till sekundprecis passning. En märklig lycka och en önskan om att få dela detta med någon.

Mys

Paul myser när han får en stund för sig själv med sina konstböcker för nybörjare. Kryper upp i soffan.  Roliga för att de ger svar och bekräftar tankar och funderingar. T.ex att det inte är meningen att han ska förstå/ kunna tolka vissa konstverk "av sig själv" , bara genom att titta på dem, utan att han faktiskt måste anstränga sig och läsa på. Det kan vara att konstverket får betydelse i förhållande till andra konstverk, det kan vara processen som gör det intressant eller det kan vara att känna till konstnärens (dolda) intention som är en jätteviktig del för att förstå verket. Han läste om en vit ram som var en reaktion på en svart tavla. Roligt! Frågan är väl om det också är allvarligt.

Ännu en definition (nr 5)

"Vi kan definiera konsten som allt det som leder våra tankar i viktiga men försummade riktningar". 

Alain de Botton ( Arbetets lust och leda, 2009)

Vad är det för poäng?

Det är måndag och Paul sitter med sin vän Gerd på ett fik. Det snöar utanför och det är vinterns hittills kallaste dag. Paul känner sig osäker på sig själv och sin "plan". 

"Om jag nu ska kunna bejaka ett konsttänkande, att placera mitt videomaterial från fabriken i ett konstrum, då måste jag först få fråga:  ”Hur går det då med det så viktiga nyttoperspektivet?”  


För er som inte känner Paul så bestämde han sig för att göra dokumentärfilm i ganska sen ålder. För att han trodde på dess kraft att förändra och förbättra.


Han fortsätter:  ”Filmen har ju en sådan kraft att påverka många människor, eller hur? Tror du att upplevelsen i ett konstrum kan få samma effekt?"


Gerd bläddrar i en veckotidning, men nickar sitt medhåll.


"I går var jag på ett galleri där konstnären droppade en vattendroppe i ett vattenglas och förvrängde ljudet i sin dator och spelade upp det i all evighet. Till vilken nytta? Jag kände mig bara dum och ett tag höll jag på att börja skratta för jag kunde inte ta det på allvar. Så blir jag provocerad också, varför använder inte konstnären sin tid till något med större mening? "

Gerd verkar inte längre lyssna.

"Jag tror att har detta återigen har med varav man tycker att resultatet eller processen som är viktigt"


Det snöar mer och mer utanför fönstret. Paul måste gå nu, för att hinna hämta på dagis. De säger hej då och Paul  skyndar i väg. På bussen hem undrar han om han jobbat eller bara fikat med en kompis? Dagisfröknarna skulle nog tycka det senare.

Utställningsplaner

För sin kommande utställning har i alla fall Paul bestämt att han vill att barnfamiljer ska gå och se den.  Han vill skapa verk som försätter föräldrarna i situationer där de inte klarar av att svara på barnens frågor. Det blir ju fantastiskt roligt att gå runt och lyssna på. 

Paul hade själv en liknande upplevelse då han stod inne i vallokalerna med sin 5-åriga dotter och försökte förklara skillnaden mellan de olika partierna och varför han skulle rösta på Maria och inte på Fredrik. Ju mer han krånglade till det ju mer medveten blev han om de andra vuxna i lokalen.

Tre foton för att börja någonstans

Paul letar efter material till sin utställning.  

Han vill införa ett personligt plan, sitt förhållande till "arbetet"

Han skapar tre bilder som känns relevanta att utgå i från .

1.  

2.

3a.    3b.

"Så hur  kommer jag vidare....  Hur gör jag konst av detta? Eller hur gör jag dessa bilder relevanta för någon annan än mig?"  frågar sig Paul.  Han funderar vidare: "Måste jag som konstnär verkligen formulera mig?.....

Paul bestämmer sig för att metoden i brist på andra metoder får bli att försöka skriva ned och formulera det han har inom sig. Liksom få det ur sig, våga påstå något. Så får man se det nedskrivet, kan få det kommunicerat - för att sedan komma längre och om möjligt hitta en bättre metod. 

Bild 1. 

Barns smutsiga handavtryck blandade med märken från en hunds fuktiga nos har fått blir kvar på en fönsterruta. Någon har tagit ett foto när solljuset förstärker avtrycket och det fula blir fint.  Den som bor där har låtit fönstret vara smutsigt, kanske för att det inte funnits tid till att tänka på fönster. Finns det någon som inte har tid till att tvätta ett fönster som är så smutsigt? Vilken anledningen nu är så kan man anta att personen i fråga tycker att det är okej att varje dag titta ut genom det fönstret... 

 "Suck, vad har detta med någonting alls att göra? Sanningen är att jag tycker att det är roligt att fönstret ser ut som det gör. Att mina barns avtryck är fulla av lust och liv."

 Bild 2. En sladdhärva. Teknik som strulat till sig. Hur ska någon kunna jobba under dessa förhållanden? Vad har lett fram till en sådan knut?

"Så som det var... jag kommer så väl ihåg när jag stressad sedan innan skulle sätta mig ned och klippa och måste ha en strömkabel till hårddisken. Hur jag stod där med den där sladdhärvan i famnen och inte visste vad jag skulle ta mig till. Jag hade inte ro i kroppen att sätta mig ned och reda ut den. Jag kom ihåg hur jag jobbade upp en panikkänsla inombords och till slut bara slängde den i från mig på golvet och gick därifrån. Vad jag gjorde istället för att klippa kommer jag inte ihåg."

Bild 3. Att göra-listor. Kraven och de långa listorna. Personen som skrivit dom styr sig genom livet med hjälp av listor. 

"Jag älskar mina listor, de ger mig tillfredsställelse och ser till att jag inte hela tiden måste uppfinna min dag". Frilansarens lycka och olycka. Att ha full frihet, men med en dag som måste fyllas, med saker som måste bli gjorda, men utan att ha någon annan än sig själv att förlita sig på att det blir gjort. Tack vare mina listor så vet jag vad jag ska göra".