Tre foton för att börja någonstans

Paul letar efter material till sin utställning.  

Han vill införa ett personligt plan, sitt förhållande till "arbetet"

Han skapar tre bilder som känns relevanta att utgå i från .

1.  

2.

3a.    3b.

"Så hur  kommer jag vidare....  Hur gör jag konst av detta? Eller hur gör jag dessa bilder relevanta för någon annan än mig?"  frågar sig Paul.  Han funderar vidare: "Måste jag som konstnär verkligen formulera mig?.....

Paul bestämmer sig för att metoden i brist på andra metoder får bli att försöka skriva ned och formulera det han har inom sig. Liksom få det ur sig, våga påstå något. Så får man se det nedskrivet, kan få det kommunicerat - för att sedan komma längre och om möjligt hitta en bättre metod. 

Bild 1. 

Barns smutsiga handavtryck blandade med märken från en hunds fuktiga nos har fått blir kvar på en fönsterruta. Någon har tagit ett foto när solljuset förstärker avtrycket och det fula blir fint.  Den som bor där har låtit fönstret vara smutsigt, kanske för att det inte funnits tid till att tänka på fönster. Finns det någon som inte har tid till att tvätta ett fönster som är så smutsigt? Vilken anledningen nu är så kan man anta att personen i fråga tycker att det är okej att varje dag titta ut genom det fönstret... 

 "Suck, vad har detta med någonting alls att göra? Sanningen är att jag tycker att det är roligt att fönstret ser ut som det gör. Att mina barns avtryck är fulla av lust och liv."

 Bild 2. En sladdhärva. Teknik som strulat till sig. Hur ska någon kunna jobba under dessa förhållanden? Vad har lett fram till en sådan knut?

"Så som det var... jag kommer så väl ihåg när jag stressad sedan innan skulle sätta mig ned och klippa och måste ha en strömkabel till hårddisken. Hur jag stod där med den där sladdhärvan i famnen och inte visste vad jag skulle ta mig till. Jag hade inte ro i kroppen att sätta mig ned och reda ut den. Jag kom ihåg hur jag jobbade upp en panikkänsla inombords och till slut bara slängde den i från mig på golvet och gick därifrån. Vad jag gjorde istället för att klippa kommer jag inte ihåg."

Bild 3. Att göra-listor. Kraven och de långa listorna. Personen som skrivit dom styr sig genom livet med hjälp av listor. 

"Jag älskar mina listor, de ger mig tillfredsställelse och ser till att jag inte hela tiden måste uppfinna min dag". Frilansarens lycka och olycka. Att ha full frihet, men med en dag som måste fyllas, med saker som måste bli gjorda, men utan att ha någon annan än sig själv att förlita sig på att det blir gjort. Tack vare mina listor så vet jag vad jag ska göra".