Ännu en definition (nr 5)

"Vi kan definiera konsten som allt det som leder våra tankar i viktiga men försummade riktningar". 

Alain de Botton ( Arbetets lust och leda, 2009)

Vad är det för poäng?

Det är måndag och Paul sitter med sin vän Gerd på ett fik. Det snöar utanför och det är vinterns hittills kallaste dag. Paul känner sig osäker på sig själv och sin "plan". 

"Om jag nu ska kunna bejaka ett konsttänkande, att placera mitt videomaterial från fabriken i ett konstrum, då måste jag först få fråga:  ”Hur går det då med det så viktiga nyttoperspektivet?”  


För er som inte känner Paul så bestämde han sig för att göra dokumentärfilm i ganska sen ålder. För att han trodde på dess kraft att förändra och förbättra.


Han fortsätter:  ”Filmen har ju en sådan kraft att påverka många människor, eller hur? Tror du att upplevelsen i ett konstrum kan få samma effekt?"


Gerd bläddrar i en veckotidning, men nickar sitt medhåll.


"I går var jag på ett galleri där konstnären droppade en vattendroppe i ett vattenglas och förvrängde ljudet i sin dator och spelade upp det i all evighet. Till vilken nytta? Jag kände mig bara dum och ett tag höll jag på att börja skratta för jag kunde inte ta det på allvar. Så blir jag provocerad också, varför använder inte konstnären sin tid till något med större mening? "

Gerd verkar inte längre lyssna.

"Jag tror att har detta återigen har med varav man tycker att resultatet eller processen som är viktigt"


Det snöar mer och mer utanför fönstret. Paul måste gå nu, för att hinna hämta på dagis. De säger hej då och Paul  skyndar i väg. På bussen hem undrar han om han jobbat eller bara fikat med en kompis? Dagisfröknarna skulle nog tycka det senare.

Utställningsplaner

För sin kommande utställning har i alla fall Paul bestämt att han vill att barnfamiljer ska gå och se den.  Han vill skapa verk som försätter föräldrarna i situationer där de inte klarar av att svara på barnens frågor. Det blir ju fantastiskt roligt att gå runt och lyssna på. 

Paul hade själv en liknande upplevelse då han stod inne i vallokalerna med sin 5-åriga dotter och försökte förklara skillnaden mellan de olika partierna och varför han skulle rösta på Maria och inte på Fredrik. Ju mer han krånglade till det ju mer medveten blev han om de andra vuxna i lokalen.

Tre foton för att börja någonstans

Paul letar efter material till sin utställning.  

Han vill införa ett personligt plan, sitt förhållande till "arbetet"

Han skapar tre bilder som känns relevanta att utgå i från .

1.  

2.

3a.    3b.

"Så hur  kommer jag vidare....  Hur gör jag konst av detta? Eller hur gör jag dessa bilder relevanta för någon annan än mig?"  frågar sig Paul.  Han funderar vidare: "Måste jag som konstnär verkligen formulera mig?.....

Paul bestämmer sig för att metoden i brist på andra metoder får bli att försöka skriva ned och formulera det han har inom sig. Liksom få det ur sig, våga påstå något. Så får man se det nedskrivet, kan få det kommunicerat - för att sedan komma längre och om möjligt hitta en bättre metod. 

Bild 1. 

Barns smutsiga handavtryck blandade med märken från en hunds fuktiga nos har fått blir kvar på en fönsterruta. Någon har tagit ett foto när solljuset förstärker avtrycket och det fula blir fint.  Den som bor där har låtit fönstret vara smutsigt, kanske för att det inte funnits tid till att tänka på fönster. Finns det någon som inte har tid till att tvätta ett fönster som är så smutsigt? Vilken anledningen nu är så kan man anta att personen i fråga tycker att det är okej att varje dag titta ut genom det fönstret... 

 "Suck, vad har detta med någonting alls att göra? Sanningen är att jag tycker att det är roligt att fönstret ser ut som det gör. Att mina barns avtryck är fulla av lust och liv."

 Bild 2. En sladdhärva. Teknik som strulat till sig. Hur ska någon kunna jobba under dessa förhållanden? Vad har lett fram till en sådan knut?

"Så som det var... jag kommer så väl ihåg när jag stressad sedan innan skulle sätta mig ned och klippa och måste ha en strömkabel till hårddisken. Hur jag stod där med den där sladdhärvan i famnen och inte visste vad jag skulle ta mig till. Jag hade inte ro i kroppen att sätta mig ned och reda ut den. Jag kom ihåg hur jag jobbade upp en panikkänsla inombords och till slut bara slängde den i från mig på golvet och gick därifrån. Vad jag gjorde istället för att klippa kommer jag inte ihåg."

Bild 3. Att göra-listor. Kraven och de långa listorna. Personen som skrivit dom styr sig genom livet med hjälp av listor. 

"Jag älskar mina listor, de ger mig tillfredsställelse och ser till att jag inte hela tiden måste uppfinna min dag". Frilansarens lycka och olycka. Att ha full frihet, men med en dag som måste fyllas, med saker som måste bli gjorda, men utan att ha någon annan än sig själv att förlita sig på att det blir gjort. Tack vare mina listor så vet jag vad jag ska göra".

En version

Paul lyckades idag genom tydliga avgränsningar och mycket pepptänkande förmå sig själv att klippa sammanhängande berättelse utifrån sitt videomaterial från fabriken.

Det har varit svårt att komma in i materialet, för varje gång Paul har satt sig ned och ska klippa så måste han harva sig igenom påbörjade halvt igenomtänkta idéer som runnit ut i sanden för att han inte gett dem chansen. För att hans hjärna - sedan han blivit pappa på senare år - lärt sig att tänka i snabba små effektiva tankar. De långa tankarna, de långsiktiga planerna och visionerna har succesivt ersatts. Dagarna med barnen har haft andra kvalitéter.

Men idag hade han bestämt sig - efter att ha fått några bra råd av sin kompis Gerd och efter att han bestämt sig för att materialet han har på sin hårddisk "det är fanimej jättebra!" Han tränger undan alla tvivel och sätter igång. Han börjar med att göra några val. Val som får konsekvenser för form och berättarsätt. Det är en historia som ska berättas, den ska visas på svt och andra tvkanaler och den ska turnera runt på filmfestivaler. Den ska bli 30 minuter lång och ha en huvudperson. Bra. Dessa beslut ger begänsningar och det är bra. Att bestämma saker och genomföra dem fullt ut är viktigt nu för Paul. Det går ju som sagt var att ändra sedan, men nu kommer han  - för ett tag framöver - slippa undan det konstanta ifrågsättandet av sina idéer.

Han har jobbat mycket snabbt  i dag, för att lägga upp berättelsen innan han tappar den. I detta skede finns faktiskt inget utrymme till reflektion och fördjupning, då tappar han bort sig. Nu bestämmer han ramen för berättelsen och i morgon ska han börja dagen att lugnt och försiktigt se igenom versionen, inte ifrågasätta den ännu, utan bara bygga på den.

Han är nöjd och lugn och fin i kroppen när han kör iväg från kontoret för att hämta barnen på dagis.

Vari ligger provokationen?

"Men herregud, vad är det här? Skulle detta vara konst? Konst är något fint, som man ska titta på och njuta av, blommor t.ex.!" Paul minns när han var på Lousianna med sin farmor och såg Andy Warhols utställning. Det var hans målningar av konservburkar och en video där en person äter hamburgare som triggat igång farmor. Paul kände sig manad att argumentera för Warhols sak, men fann sig snart tom på argument...  Han kände i sin farmor igen sina egna känslor, inte just för Warhol som ändå lockade honom, men från en del andra museumsbesök.

Ernst  Billgren ger i sin bok "Vad är konst?" (2008) tre olika svar på sin egen fråga.
1. På samma sätt som en fysiker är en samling av atomer som försöker ta reda på vad en arom är, så är konst en uppfinning som syftar till att ta reda på vad konst är.
2. "Frågan "vad är konst?" är ett språkligt problem, inte ett konstnärligt.... Numera kan alla händelser och förmål vara konst. Ett begrepp som inte utesluter något saknar funktion...."
3. "Om man förutsätter att vi tänker med språket så är konst ett sätt att tänka på saker man inte har något annat språk för.

Men det är då spännande, vad är det som gör att Paul kan bli provocerad av konst han inte förstår?

Idag mer skillnader än likheter

Det uppstår ett problem. Paul brukar alltid söka efter sätt att berätta en historia på. Han intresserar sig för ett ämne och hittar det bästa sättet  att gestalta det på för att förmedla det han vill ha sagt till en publik. Fine.


Det färdiga resultatet är det viktiga.


I sitt sökande efter en nyckel in till konstvärlden så möter han ett motsatt tänkande. Där möts han av fraser som "hålla tillbaka" "skala av" " avslöja så lite som möjligt". Att processen är lika viktigt som resultatet. Det som Paul tycker är viktig information för upplevelsen kommuniceras inte... varför?  Varför får man inte veta att mannen som i videon, han som skriker mig rätt in upp i ansiktet tills han inte orkar mer, som slåss med sig själv tills han inte orkar mer- att han var en  amerikansk soldatsom deserterat från Irakkriget?


Tillbaka till Pauls problem. Han ser på sitt arbete utifrån att det är målet som räknas och inte vägen, så blir det ju mkt svårt för honom att nu värdesätta processen. Utan att känna att processen måste bli en del av verket.